Den senaste veckan har vi i DN Kultur följt en debatt om synen på våra kära Stockholmsförorter Rinkeby och Tensta. I dagens debattinlägg skriver en radioproducent som bott i Tensta i nära två decennier att hon inte känner igen sig i andra människors beskrivning av hennes förort . Hon ser inte det alla vi andra ser när vi kommer till dessa förorter. En vandaliserad tunnelbaneentré, förfallna radonkåkar, en soptunna som brunnit, horder av människor som sitter och värmer parkbänkar när vi andra är på jobbet, en förskola som är stängd på grund av ett exotiskt utbrott av TBC. Anledningen till att denna tenstabo inte ser detta torde vara en brist på distans. Hon skriver att ”även det normala beskrivs som onormalt” så fort en reporter kommer till Tensta. Vad hon inte tänker på är att hon efter sexton år på samma plats kanske vant sig vid att bussarna inte kommer på grund av att de blivit vandaliserade, att stadsdelens förskolepengar plötsligt hamnat i Afrika, att barn som är födda i Sverige inte kan snacka svenska… att det som är onormalt för oss blivit vardag och helt normalt för henne. Det är nyttigt att vara rörlig och uppleva andra platser för att kunna se sin gamla bostadsort med nya ögon. Det är lätt att bli hemmablind efter sexton år på samma ställe.
Läs mer om Tensta!
Det är intressant att en förort som är så himla bra att bo i hela tiden måste försvaras.
Senaste kommentarer